Vi träffar Beata Alfredsson Grahn en vacker vintermorgon i hennes hem, i Mustadfors i Dalsland, där hon också har sin verkstad. Beata arbetar idag som konsthantverkare med smyckekonst och korpus i silver, som huvudsakligt område. Hon har en masterexamen från Konstfack och är sedan 2019 medlem i Nutida Svenskt Silver.
Förvånad och glatt överraskad blev hon, när hon fick beskedet att hon var vald till en av Silverplåtens stipendiater. Speciellt eftersom hon inte längre är studerande vid någon av skolorna som stipendiet riktar sig till.
Att få en så stor mängd material, med den friheten att skapa, ser hon som en enorm möjlighet och privilegium, inte minst nu i pandemins efterdyningar. Som nyutexaminerad i en tid ädelmetallpriserna stigit och köpkraften försvagats är ju annars den naturliga följden att behöva gå ner i format eller att välja andra material.
Magi i att få en gåva
Vad det ska bli av silverplåten vet Beata inte riktigt ännu när vi träffar henne. Hon beskriver hur hon arbetar i en väldigt öppen process, ofta inom ett tematiskt område som handlar mycket om ambivalens och motstridigheter. Det är speciellt att jobba med ett material som jag inte själv behövt förvärva, fortsätter Beata.
Hennes tankar går till gamla traditioner, som tillverkningen av ellakors, ett slags skyddsamulett där silvret ska ha kommit som en gåva från nio olika givare för att vara verksamt. Att inte förvärva silvret själv utan få det som gåva tangerar den här sortens magi, säger Beata. Och det vill hon gärna utnyttja i det här arbetet.
Ytterligare ett spår Beata arbetar med är traditionen att skänka bort silverföremål för att befästa sin egen status, ibland till och med på mottagarens bekostnad. Gåvan blir på så sätt ett maktmedel.
I det här expansiva skedet är det många idéer som Beata följer. Successivt kommer det att utvecklas till ett slutligt verk.
Skulle egentligen bli svetsare
Vägen in i metallens värld började med en gammal barndomsdröm om att bli svetsare, precis som sin pappa. Och det blev Beata vid 23 års ålder, i Göteborg. Men hon kom aldrig att arbeta som svetsare.
Under utbildningen var det en lärare som såg Beatas förmåga till noggrannhet och tipsade om en guld- och silversmedsutbildning som då fanns på Nääs Fabriker. Direkt efter svetsarutbildningen gick hon vidare dit och befann sig helt plötsligt i en ny domän.
Svetsning ligger henne fortfarande varmt om hjärtat och Beata använder gärna tekniker från svetsning i sina arbeten med silver.
Beata brinner för korpus och dess rika historia, som hon tycker är spännande att förhålla sig till. Hur korpus har kommit till, omarbetats, delats upp, och ibland smälts ned för dess värde. Använts för funktion men också dekoration och status.
Korpus som försvinner
För att beskriva sin syn på korpus, sin formvärld och arbetsmetoder berättar Beata om sitt masterprojekt, där hon lät korpus försvinna. Beata skapade silverkärl som fick sin slutliga form genom att materialet gavs vidare till en annan konsthantverkare genom elektroformning.
Till sin kollega Klara Brydewall Sandquist, gjorde Beata ett flertal kärl, som samtliga var en direkt investering i vad Klara hade att förmedla. Klaras föremål var starkt symbolladdade manifestationer av ilska.
För Beata var detta dels ett sätt att släppa kontrollen över slutresultatet i sin egen process, men det handlade också om att helhjärtat ställa sig bakom, och om möjligt förstärka, en annan individs rätt att höras och synas när det som uttrycks i regel förminskas, förlöjligas eller helt dementeras av omgivningen.
Resultatet i varje enskild process blev två objekt, det ena byggdes på, och det andra offrade metall. Beata använder begreppet sakral korpus för att beskriva det hela. Ett föremål som finns till för att offra till ett annat, och skapa nytt, där Beatas föremål blev en rest, lämning eller kanske en relik.
Sakralt korpus
Beata utvecklar begreppet sakralt korpus som föremål eller processer som kommunicerar bortom det vi som människor har förmåga till begrepp om. Föremålen balanserar på gränsen till ovisshet och kräver därför ett visst mått av tro eller tillförsikt från sin betraktare eller brukare.
Det är inte bara föremålen i sig som är intressanta. Föremålen formar rymden runt omkring sig, vilket är en väldigt intressant makt vi som konsthantverkare tar oss.
Människans förhållande till rummet har ändrat sig mycket de senaste decennierna, en process som pandemins restriktioner ytterligare skyndat på. All ny teknik och framväxten av sociala medier har flyttat rummens gränser radikalt. När du exempelvis kan vara på banken samtidigt som du sitter på bussen. Eller sitta i sängkammaren och ha ett avdelningsmöte, blandas de olika rummen.
Om framtiden
Idag lever Beata på sin konstnärliga verksamhet. Övergången från skola till egen verksamhet har gått stegvis i ett försök att bibehålla oberoende i det konstnärliga skapandet. Den friheten vill hon ogärna kompromissa med.
Efter åren på Konstfack säger sig Beata ha blivit en mästare på process, men var inte lika förberedd på att sköta bokföring, kontakt med myndigheter, skriva avtal mm. Helt enkelt den andra sidan av att driva ett företag. Det är en roll som hon successivt fått växa in i.
Som engagerad medlem och med en plats i styrelsen för Nutida Svenskt Silver, har hon fått mycket stöd och ett växande kontaktnät. Det är ett sätt att ha kollegor även om alla är egenföretagare. Med 27 medlemmar ser Beata det som en viktig institution för denna konstscen.
Framöver vill Beata återvända till universitetsvärlden, där både forskning och undervisning inom korpusfältet lockar.
Elektroformningsbad: Den vanliga användningen av metoden är att försilvra objekt i ett elektrolysbad med en nedsänkt anod (pluspol) och katod (minuspol). Genom att ansluta silver till anoden. och en mindre ädel metall till katoden, kan man försilvra den mindre ädla metallen.
Om Silverplåten
Ulf Gillberg – Lennart Agerberg Stiftelse är initiativtagare till stipendiet Silverplåten, skapat för att främja korpus och silversmide. Stiftelsen, som grundades 2020, har som ändamål är att främja inköp av företrädesvis nutida silverföremål av svenska och utländska smeder till Nationalmuseums samlingar, och att göra detta i samarbete med föreningen Nationalmusei Vänner.
En gemensam utställning med stipendiaternas arbeten är planerad att öppnas på Nationalmuseum under september 2022.
Kort om Beata Alfredsson Grahn …
Beata Alfredsson Grahn, född 1987 och från Göteborg, är en konsthantverkare med smyckekonst och korpus i silver, som huvudsaklig sysselsättning. Hon tog sin masterexamen på Konstfack 2020 och är sedan 2019 medlem i Nutida Svenskt Silver.
Bästa korpusarbetet? Untouchable av Wayne Martin Belger. En kamera med Hiv-smittat blod i linsen. Fotografen har sedan porträtterat hiv-smittade människor.
”De är så jävla tung korpus som det kan bli. Om inte det är korpus, så vet jag inte vad som är det.” säger Beata Alfredsson Grahn.
Vad är inspiration för dig? För att finna inspiration gräver Beata gärna i historien, men också i övergripande förändringar i samhället. Hur man ser på rum och tid.
Mer om Beata Alfredsson Grahn kan du hitta på:
Hemsida: www.beatagrahn.com
Instagram: @beata.a.grahn och @poetic.justice.silver
E-post: info@beatagrahn.com
Text och bild av Christian Habetzeder.