Utgångspunkten i mitt arbete är materialets egenskaper, såväl fysiska som socialt traderade, liksom det faktum att grundämnet silver är en ändlig resurs. Det drivna kärlet har tillkommit i syfte att brukas, förbrukas eller rentav förintas. Genom att skapa förutsättningar för föremål som ännu inte tillkommit vill jag lyfta att de objekt vi idag tillverkar bara är mellanlandningar i materialets livstid och inneboende potential.
Jag återkommer ofta till processer som utforskar områden bortom min egen vetskap eller begreppsförmåga och kopplar dessa processer till den ursprungliga funktionen hos sakralt korpus.
Never let me go lånar sin titel från Kazuo Ishiguros dystopiska roman med samma namn.
Beata Alfredsson Grahn
Beata Alfredsson Grahn, född 1987 i Göteborg, Konstfack Stockholm, masterprogrammet Craft 2020.
Beata Alfredsson Grahn började i sin fars fotspår och utbildade sig först till svetsare för att sedan fortsätta med guld-och silversmidesutbildningen på Nääs och därefter på Steneby och slutligen Konstfack.
Beata Alfredsson Grahn brinner för korpus och dess rika historia. Hon ser det som ett maktmedel både för givare och mottagare men också som konstnärens möjlighet att genom föremålet forma rummet omkring sig.
Läs mer om Beata Alfredsson Grahn i intervjun här.
Mer om Beata Alfredsson Grahn kan du hitta på:
Hemsida: www.beatagrahn.com
Instagram: @beata.a.grahn och @poetic.justice.silver
E-post: info@beatagrahn.com
För press och media finns bilder att ladda ner i Silverplåtens bildarkiv.
Gå till bildarkivet …